3 hästar och en kvinna

...
Tre hästar och en kvinna har sedan en vecka saknat sina föräldrar. Idag återfinner de varandra.

Jennifers föräldrar har varit i Frankrike och förväntades komma hem förra fredagen, men blev som så många andra strandsatta i samband med vulkanutbrottet på Island.




För er som missat det så är det stora askmoln som förhindrat flygtrafiken att fungera som vanligt. Ni som inte vet vad ett askmoln är kan lätt se det genom att leta fram siffra 5 på bilden till höger .






Klockan nio på förmiddagen idag förväntas de strandsatta tu komma med propellerplan á la Charles Lindbergh till Midlanda Airport. Hoppas det inte var alltför blåsigt i luften, och att ni höll munnen stängd...man funderar ju hur de klarade av att flyga så där öppet förr i tiden. Prata inte om kråkor i näsan förrän du fått en i halsen!

Vi hade förstås önskat stå där på plats med blommor, konfetti, partyhattar, ballonger, stora folksamlingar, you name it...och firat ankomsten som en sen ankomst bör firas. 

(Konfetti är, för dig som inte vet, små kulörta pappersbitar som vid festliga tillfällen sprids i luften eller kastas på en person, som ska hyllas)

 

Tråkigt nog har vi ett möte inbokat med en av Sveriges roligaste myndigheter. Just precis...Skatteverket.

Deklarationsdagar stundar och vi har ett nystartat företag där ingen egentligen har en susning om hur man deklarerar.

Hur som helst önskar jag och Jennifer och hästarna och katterna, och tjejerna i bilden nedan förstås, ett varmt välkomna hem till Paul och Annette. Hoppas ni haft det bra i Frankrike i alla fall.

Barn

Det här inlägget tänkte jag tillägna alla de glada indiska barn vi mött under våra resor i Indien. Mååånga gånger har det känts väldigt tungt att inte kunna komma bort ifrån alla människor. Det finns så otroligt mycket folk överallt i Indien. När det har känts riktigt jobbigt och man blivit oerhört irriterad på indier som hela tiden ropar efter dig, tar på dig eller bara stirrar på dig, så har dessa individer bistått med spontanitet och glädje, som på en sekund vänt min sura min till ett leende. Tack så hjärtans mycket för att ni fanns där!

Hemma med halmen

Hej alla smygläsare,

Vi (jag och Jenni) har återvänt från det konstiga landet Indien. Vi sitter nu vid varsin dator i Härnösand och skriver i diverse forum. Jag har fått lite kontakt med hästarna här utanför. Upplevelser med hästarna hittills:

• Hjälpte Jennifer att släppa ut dem i den stora hagen, som vi ställt upp elstängsel runt tidigare under dagen.
  
• Tittade på när de fick springa i den stora hagen för första gången i år. De var som kossor på grönbete :)
• Hjälpte Jennifer med att släppa in dem i stora hagen dag 3 här i norrland. Blev inträngd i ett hörn utav en av hästarna.
• Matade hästarna med gräs och blev av med hela vänsterhanden....nästan :)

Ja, jag har ju inte direkt någon hästvana att tala om. Har hittills lärt mig att hästar är mycket roligare som personer än jag tänkt mig tidigare. De gör en hel del roliga saker :)

Hästarna är: Pepsi (17 år), Pippin (snart 2år, Pepsis föl) och Merry (också snart 2 år). De två unga springer och leker rätt så mycket, biter varandra och sparkas. De gillar också att nafsa på folk som kommer nära nog. Pepsi är nog lite trött, men gjorde världens glädjeskutt när hon förvånat insåg om att den stora hagen var större än tidigare år :D

So are the days of our lives nu efter Indien. Bondmicke och bondjenni, hand i hand.

Annan blogg for tillfallet

Hej alla som laser har,

Jag och Jennifer ar ju ute och reser och har en annan blogg som vi skriver i tillsammans. Klicka har for att komma dit!

Att ta kontroll

Morgonen handlar alltid om samma kamp mellan hjärna och kropp. Hjärnan berättar hur skönt det är att ligga kvar och mysdrömma, och saken är den att kroppen sällan försvarar sig. Den går sällan emot sin predominanta herre, hjärnan. Det är ju egentligen sjukt att det är på det sättet.

När jag gick till Östermalm i morse slog det mig dock att det förmodligen är en naturlig orsak bakom det. Om man är väldigt inaktiv under dagarna på kontoret kommer ju kroppen naturligt anpassas till att inte röra sig, och varvar därav ner och vänjer sig vid lite aktivitet. Detta gör i sig att lite större ansträngningar, som att kliva upp på morgonen :), blir direkt lidande. Kroppen är ju redan van att bara sitta still, så varför ens kliva upp ur sängen. Dessutom är ryggen helt slut av att befinna sig i sittande position hela dagarna. Det är den absolut sämsta positionen för ryggen, enligt flera sjukgymnaster och massörer jag samtalat med genom åren.

För oss kontorsråttor, eller alla arbetslösa där ute, handlar det alltså rakt av om att ta tillbaka kontrollen över hjärnan. Det sägs ju att tanken bär en enorm kraft, och det är sant tycker jag. Hörde någon på tv förra veckan säga att "när jag känner mig nere finns det alltid minst en tanke som jag kan tänka som får mig att må bättre än hur jag mår just nu". När jag hört det tänkte jag direkt på hundvalpar. Jag vet, det låter töntigt för en kille, men är man en djurmänniska så funkar det i stort sett att tänka på vilken liten bäbiskrabat som helst så blir man genast lite gladare. Även nu är jag skriver om det blir jag glad :)

Så tänk på det när ni ligger livlösa på morgonen. Ta kontroll! Det är lätt värt det när man väl börjar aktivera kroppen. I somras cyklade jag 1 mil till jobbet. De dagar jag valde att göra det istället för att åka bil mådde jag så mycket bättre när jag väl kom fram. Dessutom var jag mycket piggare och gladare. Ni som bor i Sthlm - hur långt har ni egentligen till jobbet? Sluta rätta in er i boskapsledet på t-banan. Använd kroppen när ni tar er till kneget istället, minst 2 dagar i veckan. Jag lovar att ni kommer må bättre den dagen :D

Väl mött på gångbanan!

The end and a new beginning

Ibland flyter inte allting som man tänkt sig, eller ofta är det så. Mina studier är ett praktexempel. Hade ingen aning om att jag skulle ens kunna läsa ljud- och musikproduktion när jag väl började plugga, men så blev det. Hade heller ingen aning om att jag skulle tycka om att läsa engelska så mycket att det skulle bli tre hela terminer. Föga hade jag anat att jag skulle bli kvar i Falun i fem hela år och att jag sen skulle landa där jag nu befinner mig. Ja, nu kanske inte ordet landa är fullständigt korrekt. Det blir lite missvisande. Istället skulle jag påstå att jag precis lyft och är på väg mot en ganska okänd destination - om man nu ska fortsätta tala i den här fjantiga metaforen.

Hur som helst, jag befinner mig i Stockholm igen efter en vända i Avesta i vanlig ordning, eftersom jag fortfarande arbetar där. Jennifer och jag har flyttat och hyr nu istället en 1:a ungefär 200 meter ifrån den förra lyan. Lyssna nu mina vänner! (eller skriver man "läs nu"?)

JAG HAR SAGT UPP MIG!

Det är början på nåt annat och slutet på ett väldigt långt kapitel. Vad kommer hända????

Ovan Münchenbryggeriet...

...på Södermalm försmäktar jag under dagarna. Bor för tillfället i en 3:a, som jag och Jennifer (mest Jennifer, eftersom jag fortfarande jobbar från basen :/) hyr av ett par som är bortresta.

I natt har jag inte hostat lika mycket, så jag hoppas sjukdomen håller på att släppa. Måste skriva sjukdomen eftersom jag inte har en aning om vad jag har egentligen. Samtidigt är det förstås mindre viktigt, eftersom det ändå inte finns mediciner att sätta in annat än de klassiska febernedsättande och hostdämpande. Jag kör dock en så naturell läkning som möjligt för att låta kroppen jobba fram egna botemedel. Dumt att vänja den med att något utifrån hela tiden fixar när det blir nåt fel. Då sätter man (enligt min teori) sitt egna immunförsvar på sparlåga, vilket förmodligen kommer suga när man blir gammal. Då är det bättre att ha en kropp som är van att jobba lite. Haha, amatörteorier :)

Ny look, nya tag.

I tider av svininfluensa byter den här bloggen utseende. Den nya looken är kanske inte fin, men bra mycket roligare än den gamla. Vem bryr sig egentligen. Inte jag, jag hade bara tråkigt. Har legat hemma från jobbet med svinsymptom hela veckan. Gudarna vet om det har varit svininfluensa eller inte. Jag misstänker det, eftersom det oftast är en enda influensa-stam som dominerar varje gång den går. Den här gången är det h1n1.

Ni som oroar er, ni som tror på mediahypen. Det är lugnt! Som vanlig influensa, fast den smittar lättare och symptomen är lite värre, med betoning på lite. Skönt att ta det lugnt. Jag orkar inte speciellt mycket. Hoppas på att bli frisk tills på torsdag i alla fall, då ska jag och Jennifer på opera :)

Är i Stockholm mest nu för tiden. Yes Liljas, om du är här och smyger så lovar jag att höra av mig när jag är på benen igen. Väl mött!

Av intresse...

fyller jag denna blogg med ord för intresserade ögon. Det kan vara tankar, idéer, skitsnack, eller bara ord. Hur som helst, den nyfikne blir nöjd och underhållen av ett fåtal rader.

Nu kom det sig så att den (inte längre så) unge herr Ason gick i tankar. Dessa tankar, skulle det senare visa sig, hade en stor inverkan på flera andra personers tankar, vilka i sin tur påverkade andra människor, och så vidare tills dess att mina små funderingar flaxade runt halva jordklotet likt en flyttfågel om senhösten. Föga hade jag väl anat att dessa impulser skulle ha sådan inverkan på andra människor, men accepterade snabbt denna nya sanning och försökte göra det bästa av situationen. Så, precis i enlighet med gubbpraxis tog jag mig en pipa sittandes i en sån där tjärdoftandes träeka utan åror, blev till världens minsta man, kröp in i arselet och försvann.

En karamell är bara en karamell så länge den går att suga på.