"Back in business"...

...har man ju hört mången kvinna och man säga genom åren; oftast använt som ett idiomatisk uttryck för att beskriva att man har kommit igång med något igen efter en tids uppehåll. Tror de flesta ändå använder det i finansiella sammanhang.

Hur som helst, det jag försöker säga är att även om jag reflekterat på uttrycket tidigare har jag aldrig haft en personlig relation till det. Nu har jag dock varit beroende av att få in en betalning som vi väntat på ett tag i mitt egna företag, och kan äntligen säga att vi är back in business.

Ska bli roligt att få åka ut och filma igen.

Jag är även back in business när det gäller löpning. Sprang ca 6 km idag i piskande regn och kyla. Inte så bra, jag vet, men ändå årsbästa. Haha :D

Nu ni...

Nu går det fint att kommentera som anonym om man önskar det. Passar bra till alla smygläsare om ni känner att det kittlar i fingrarna över nåt inlägg, eller om man vill ge beröm utan att våga stå för vad man skriver. Alla hemliga beundrare har nu alltså chansen att uttrycka alla de där äckligt oanständiga kommentarerna som ni bara drömt om att våga säga ;)

Väl mött i kommentarsfältet!

/Mikael

Springtime

Idag var jag duktig och gav ny mening till titeln på det här inlägget. Resten lämnar jag till er...

3 hästar och en kvinna

...
Tre hästar och en kvinna har sedan en vecka saknat sina föräldrar. Idag återfinner de varandra.

Jennifers föräldrar har varit i Frankrike och förväntades komma hem förra fredagen, men blev som så många andra strandsatta i samband med vulkanutbrottet på Island.




För er som missat det så är det stora askmoln som förhindrat flygtrafiken att fungera som vanligt. Ni som inte vet vad ett askmoln är kan lätt se det genom att leta fram siffra 5 på bilden till höger .






Klockan nio på förmiddagen idag förväntas de strandsatta tu komma med propellerplan á la Charles Lindbergh till Midlanda Airport. Hoppas det inte var alltför blåsigt i luften, och att ni höll munnen stängd...man funderar ju hur de klarade av att flyga så där öppet förr i tiden. Prata inte om kråkor i näsan förrän du fått en i halsen!

Vi hade förstås önskat stå där på plats med blommor, konfetti, partyhattar, ballonger, stora folksamlingar, you name it...och firat ankomsten som en sen ankomst bör firas. 

(Konfetti är, för dig som inte vet, små kulörta pappersbitar som vid festliga tillfällen sprids i luften eller kastas på en person, som ska hyllas)

 

Tråkigt nog har vi ett möte inbokat med en av Sveriges roligaste myndigheter. Just precis...Skatteverket.

Deklarationsdagar stundar och vi har ett nystartat företag där ingen egentligen har en susning om hur man deklarerar.

Hur som helst önskar jag och Jennifer och hästarna och katterna, och tjejerna i bilden nedan förstås, ett varmt välkomna hem till Paul och Annette. Hoppas ni haft det bra i Frankrike i alla fall.

Barn

Det här inlägget tänkte jag tillägna alla de glada indiska barn vi mött under våra resor i Indien. Mååånga gånger har det känts väldigt tungt att inte kunna komma bort ifrån alla människor. Det finns så otroligt mycket folk överallt i Indien. När det har känts riktigt jobbigt och man blivit oerhört irriterad på indier som hela tiden ropar efter dig, tar på dig eller bara stirrar på dig, så har dessa individer bistått med spontanitet och glädje, som på en sekund vänt min sura min till ett leende. Tack så hjärtans mycket för att ni fanns där!