När man en gång funnit kärlek i en fantastisk kvinna...förlorat den kamplöst och meningslöst och ovilligt...vad gör man?
Man revolutionerar sig själv, blir en bättre man, och hittar någon ännu mer fantastisk!
...eller ger cyniskt upp tron på att hitta någon annan (för att minnet obarmhärtigt idoliserar personen som gick förlorad), blir en sämre man, och går i graven ensam.
Min hjärna frestar mig att ta det andra alternativet, så jag flög några hundra mil österut och öppnade mitt hjärta. Här är resultatet än så länge:
1. Jag föll för en främmande kvinna. Till skillnad från flygplatsincidenten pratade jag faktiskt med henne, och vet var hon jobbar. To be continued...
2. Jag har varit på mitt livs första date med en kvinna jag träffat på nätet. Det kändes lika skruvat som det verkar i början, men jag ger min dejt 7 av 10. Jag försöker hela tiden vara mig själv, vilket resulterade i att jag missade bussen och blev tvungen att marschera i rask takt i 30 minuter. Dök upp svettig och 10 minuter sen. Ursäkt accepterad. Började med en kaffe, fortsatte med lunch, och avslutade med promenad vid slussarna i Ballard. Hon heter Abby och har jordens vänligaste leende.
3. Vet ej än vad nummer tre är.
Lagt kort ligger.
