By request

Dessa fagra babianstjärtar formade som hjärtan i vissa fall. Vackert!?

Holy Moses...

...vad vacker världen kan vara! I alla fall där ovanför molnen. Allting blir litet och molnen...samma moln man nyss hatat för att de skuggar varma strålar och för att de släpper ner en massa vit dynga på marken, helt plötligt älskar man dem. Som bomull under vingarna och om man faller så faller man i alla fall ner i ett hav av härligt vita, fluffiga duntäcken. Ovan molnen kan inget gå fel! Solsken, blå himmel och ett obeskrivligt lugn av vita moln, nedanför, inte ovanför huvudet. Ovan molnen älskar jag moln. Jag är kär i moln, ovan molnen! MOLN - bra ord!

Dag två (2)

Det här är intressant.
Vid tangentbordet i kalsonger, efter en varm dusch, finner jag mig själv åter igen knapprandes. Om vad? Klyftpotatis och fejkad korv + ägg och tomater, svett, shopping (speciellt jeans) och en smula deg.
Hur kommer det sig att det finns så oändligt många olika modeller på jeans? Hur många kroppsformer finns det egentligen, och varför, i denna djungel, är det så svårt att hitta ett par som sitter som man önskar? Prov efter prov efter prov.... skit vad tråkigt! Inget får en att känna sig mer onormal än jeansprovning. Är min kropp så j*vla felkonstruerad att den inte går skapa plagg till? Givetvis vet jag redan svaret men det dämpar ändå inte känslan som infinner sig efter en dag av på- och avtagande av denim. Visst hittar man väl till slut ett par som sitter önskvärt men det kan ta tid. Frågan är om man har tålamod nog att stå ut eller om man till slut kastar in handduken och köper ett par som sitter bra framtill men som sedda bakifrån för en tanke till babianröv. Borde jag träna min kropp till att passa jeansmodellen eller borde inte istället jeansmodellen anpassas efter min kropp? Man får ju t.ex. inte ha för stora lår eller för liten stjärt eller för breda höfter eller för korta ben. Hur ser en bra jeanskropp ut egentligen?
Aja, hursomhelst, jag kom i alla fall hem med en vinterjacka!

En början borde börja först

Vad hände egentligen?

Alla gamla inbyggda regler om rätt och fel, roligt eller tråkigt, ballt eller fjantigt, verkar ha sprungit på något slags syntax error. Någonting har i alla fall kortslutits eftersom det läcker ut ord och tankar som sällan hade existerat utanför min hjärna back in the days.
Det är kanske åldern som gör det. Eller det är nog snarare en frigörelse från mig själv. Fast, vadå? To hell med allt skitsnack och psykoanalytiska förklaringar till varför jag gör det här. Låt orden flöda och stanna aldrig för en sekund upp för att tänka efter vad du ska skriva. Du skriver för att du vill och inte för någon annans välbefinnande; även om du innerst inne skulle uppskatta lite uppmärksamhet. Även nu när du inser att du skriver om dig själv i andra person så... va fan. Det är ingen idé längre att ljuga. Ingen är ballare än någon annan (förutom, kanske, Al Pacino). Men vilka skriver egentligen blogg? Inte ser du ut som en sådan va?

Nerd:

1. A foolish, inept, or unattractive person.
2. A person who is single-minded or accomplished in scientific or technical pursuits but is felt to be socially inept.

Vad hände egentligen?
Det enda jag vet är att för att kunna börja så måste man alltid börja någonstans.
Det här är bara början!