Dag två (2)

Det här är intressant.
Vid tangentbordet i kalsonger, efter en varm dusch, finner jag mig själv åter igen knapprandes. Om vad? Klyftpotatis och fejkad korv + ägg och tomater, svett, shopping (speciellt jeans) och en smula deg.
Hur kommer det sig att det finns så oändligt många olika modeller på jeans? Hur många kroppsformer finns det egentligen, och varför, i denna djungel, är det så svårt att hitta ett par som sitter som man önskar? Prov efter prov efter prov.... skit vad tråkigt! Inget får en att känna sig mer onormal än jeansprovning. Är min kropp så j*vla felkonstruerad att den inte går skapa plagg till? Givetvis vet jag redan svaret men det dämpar ändå inte känslan som infinner sig efter en dag av på- och avtagande av denim. Visst hittar man väl till slut ett par som sitter önskvärt men det kan ta tid. Frågan är om man har tålamod nog att stå ut eller om man till slut kastar in handduken och köper ett par som sitter bra framtill men som sedda bakifrån för en tanke till babianröv. Borde jag träna min kropp till att passa jeansmodellen eller borde inte istället jeansmodellen anpassas efter min kropp? Man får ju t.ex. inte ha för stora lår eller för liten stjärt eller för breda höfter eller för korta ben. Hur ser en bra jeanskropp ut egentligen?
Aja, hursomhelst, jag kom i alla fall hem med en vinterjacka!