On the Drift - eller - Luffaren från Dalarna

Det händer saker även när det inte händer så mycket.

Jag vaknade av ett skrapande ljud. Det kanske var vasst, eller? Nä, hur som helst så irriterade det levern ur min kropp och jag bestämde mig för att kliva ur sängen, ner i tofflorna och släpa fötterna in på toaletten där jag spydde apelsingult piss från rätt ställe av kroppen.
Fy fan, slut på papper! Aja, man får väl ta sista droppen i kalsongen. Inga känslor förutom det torra smackandet från munnen.
Vidare mot köket, samtidigt som ögonen anpassar sig till något mer ljus, kryper en växande känsla av utmattning runt mina ben samtidigt som jag gör mitt bästa för att inte smacka axlarna in i varena jävla dörrkarm i lägenheten. Värmeväxlande kyla, vitt puder (luder) sprider sig ner uppifrån och lägger sig som en heltäckningsmatta över marken, allt medan den irriterade mattläggaren febrilt försöker begränsa täckningsområdet med sin gulfeta djävulsmaskin. Jag tittar på. Försöker koppla bort öronen men min roll i historien verkar vara mindre än djävulsmaskinen så det är absolut inte prioriterat just då. Prio 1 är att den förbannade maskinen skall låta, högt så in i helvete! Obarmhärtigt tar den sig fram i sin hopplösa kamp mot det vita ludret (pudret). Vad är det för mening? Pudret (ludret) vinner alltid!
Jag går tillbaka till sängen, plockar fram Snorres Edda och läser mig tillbaka till verkligheten (eller drömmen, sömnen). Kopplar bort buren eftersom jag har tänkt färdigt. På A svarar jag On the Drift, på B kan jag inte.