Holy Moses...

...vad vacker världen kan vara! I alla fall där ovanför molnen. Allting blir litet och molnen...samma moln man nyss hatat för att de skuggar varma strålar och för att de släpper ner en massa vit dynga på marken, helt plötligt älskar man dem. Som bomull under vingarna och om man faller så faller man i alla fall ner i ett hav av härligt vita, fluffiga duntäcken. Ovan molnen kan inget gå fel! Solsken, blå himmel och ett obeskrivligt lugn av vita moln, nedanför, inte ovanför huvudet. Ovan molnen älskar jag moln. Jag är kär i moln, ovan molnen! MOLN - bra ord!