Det här kapitlet redovisar för den inre kamp min kropp kämpat med de första veckorna i det stora landet i väst. Från topp till tå.
Huvudet: Här har det förekommit diverse rubbningar. Sömnmässigt gick det oerhört smidigt att anpassa sig. Vi ligger 9 timmar efter Sverige och jag trodde verkligen att det skulle vara ett stort problem att anpassa sig till dygnet, men icke. Istället höll jag mig vaken från att jag klev upp i Falun tills det var dags att sova enligt den amerikanska klockan. Tror totalt att jag var vaken i närmare 26 timmar innan jag gick till sängs här i Seattle. Inget spår av jet lag syntes de första 4 dagarna. Olyckligtvis visade det sig endast vara fördröjt, för sen började jag bli ganska trött mitt på dagen i några dagar och jag kände mig helt tom i bollen. Öronen susade mest hela tiden den andra veckan och först nu har jag börjat känna mig normal.
Halsen: Ingen påverkan så vitt jag vet.
Axlar och div. överkropp: Tung i bröstet kanske i början men i övrigt bra.
Mage och tarmsystem: Naturligtvis har magen tagit en hel del stryk hittills. Det beror delvis på alla nya bakterier som den fått anpassa sig till, men öl har också varit en bidragande faktor. Lyckligtvis har de supermedicin här som botar alla möjliga slag bukåkommor - förutom fetma. Det här samhället är ju till stor del byggt på snabbmat och bilåkande, vilka tillsammans utgör en horribel kombination med väldigt underliga kroppsbyggnader som följd. Jag har gjort några tappra försök till att hålla mig till skandinavisk kost, men har misslyckats mer än jag lyckats. Vi får se vad det här leder till.
Underkropp: Ingen direkt påverkan som jag märkt förutom i slutet på tarmsystemet (som ändå måste räknas till underkroppen). Ingen större fara dock.
Over and out
Assar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar